Asklundarna

akuten

Oj, ni skulle höra vad det låter här när Stella ska somna. Uj uj, inga öronproppar i världen skulle vara bra nog för att stänga ute den rösten. Och det är ingen idé att stå där och trösta för då ger hon sig ALDRIG. Det är bara att låta henne hålla på så slutar hon efter ett par minuter, men de minutrarna är verkligen en pina.

Nåja. Nog om gråt och skrik. Elvira har ju varit magsjuk. Två dagar efter började hon klaga på magont och hon gick omkring här och gnällde och drack en massa vatten. Tillslut googlade jag lite på vinterkräksjukan och kom fram till att barn inte bör ha ont i magen så jag ringde sjukvårdsrådgivningen. För första gången rekommenderade dom INTE alvedon och då blev jag verkligen orolig. Hon velade fram och tillbaka och sa tillslut åt oss att åka till akuten. Shit! Så det gjorde vi.
Där satt vi sedan i ett par timmar och glodde och sov lite. De klämde lite, tog ett blodprov och ett stick i fingret och sedan fick vi åka hem. Akuten slutar aldrig att förvåna mig. Hade de inte kunnat låta ett litet barn gå före männen med stukade tummar liksom?? Hade de inte kunnat ta det där blodprovet direkt istället för att låta oss vänta i fyra timmar?
Alla springer ju ändå bara runt med massa papper i nävarna och ser upptagna ut. Måste de ha det där sjuka kösystemet de har. Avverka det som går snabbt först! De andra blir ju ändå kvar.
Ja ja.
Nu ar jag iaf lagt barnen. Stella verkar ha somnat och Elvira tittar på Alfons Åberg. Mysigt. Jag älskade Alfons Åberg när jag var liten. Fast mest älskade jag Bill och Bolla. Men den är så svår att få tag på. Boken ska jag iaf köpa till henne i födelsedagspresent någon gång.
puss

ps. den här dagen har varit superlång och skittråkig!!