Asklundarna

när Elvira hade feber och råkade somna under en lek som hette ”busa med pappa och låtsas att man sover”.

read comments (0)

Igår skulle vi ha bästa lekdagen. Det höll i tio minuters vistelse i wasaparken. Där gick benet sönder (Elviras) och vi var tvungna att tillbringa kvällen på akuten. De hittade inget fel men ville att vi skulle avvakta i 2-3 dagar. Tydligen så syns inte frakturer direkt på så små barn.

Hon kan inte gå på benet idag så vi får väl se hur det här artar sig.

På akuten så hörde vi något så roligt. Det sitter ett barn i en rullstol. Han har bruten arm. Mamman kan inte svenska men bbrorsan är med och översätter. I korridoren hör vi något om rullstolen. Doktor svarar högt och tydligt (på bruten svenska)  ”Nej, han behöver inte rullstol, det är inget fel på benen!!”

Det kanske inte låter ett dugg roligt men när man suttit på akuten i tre timmar så känns episoden som hämtad ur en serietidning. Hahah bruten arm…..rullstol hahahahha!

read comments (3)

Nu har jag suttit och slösurfat så länge att jag nästan glömt bort att jag har något viktigt att informera om. Fick för ett par dagar sedan reda på att de där kexen, ni vet Wafers inte uttalas Waffers som jag säger utan helt enkelt Wafers alltså Wäjfärs. Kan ni fårstå det då!?

read comments (2)

Klockan är 19:52. Båda barnen sover!!!!

read comments (0)

Jag var en sväng till mor och far förut. Stämningen var på topp. Läkarna/systrarna hade sagt att de aldrig sett något liknande. Ingen de har behandlat har hållt sig så ”frisk” som min pappa. Min bästa pappa!

Jag tror nu helt klart att det finns någon som ser efter oss. Kalla denne någon vad ni vill men i mitt hem heter han/hon Gud.

Ärligt talat så har jag aldrig förut varit speciellt andlig eller vad man nu ska kalla det. Många i min närhet tror men jag har aldrig liksom fullt ut trott på någonting. Visst, jag har svårt att se att människan bara ploppade fram ur ingenting och jag har svårt att tro att vi bara föds för att leva och dö till ingen nytta. Men det är nog skillnad mellan att tro att ”det finns något därute” och att verkligen tro PÅ det som finns därute.

I och med pappas sjukdom så har jag nästan tvingat mig själv att tro, att vara optimist och att lägga all oro i någon annans händer. Vad jag än gör så finns det inget som kan påverka den där vidriga sjukdomen, mer än att då möjligen be, vilket jag bestämde mig för att göra. Och se nu vad det har resulterat i! Att en rejäl strålningsbehandling plus cellgiftsbehandling, som annars hade fått vem som helst att tappa sin kropp, förlora förmågan att äta själv och ge en bedövande trötthet, nästan gått förbi obemärkt (nåja kanske inte fullt ut men ändå).  Nu är ju inte ensam om att be för min pappa, jag tror att vi är ganska många. Och om du som ber läser den här bloggen så vill jag bara säga till dig TACK! DU ÄR GULD VÄRD!

.

read comments (4)

Mamma och pappa kom förbi med en ny film till Elvira. Mamma Mu och Kråkan. En sjukdomspresent, så gulligt!

Mamma och pappa är bäst!

read comments (0)

Elvira är sjuk. Fick 39 graders feber igår kväll och det har hållt i sig hela dagen idag. Undrar vad det kan vara för någon sjukdom? kan inte komma på någon hon kan ha blivit smittad av. Det kanske bara var dags att bli sjuk igen helt enkelt.

Jag har märkt att man som småbarnsförälder alltid har något att oroa sig för eller något som ligger och gnager. I vintras var det RS-virus och nu är det svininfluensa. På det är det hård eller lös mage, kräkor, pill i örat = ont i örat? sjuk eller bara trött? Ni fårstår säkert vad jag menar. SÄkert kommer det vara så ett par år framöver oxå. Känns spännande, haha.

Nu till något helt annat. Jag funderar starkt på att gå igenom min ekonomi för att se om jag kanske möjligtvis på något sätt har råd med ett par skor. De är av märket TOMS, och köper man et par TOMS så skänker de ett par skor till något fattigt behövande barn någonstans i världen. Det låter väl underbart bra? Här är dom förresten

Ett par fina vita skulle inte vara helt fel...

read comments (0)