Asklundarna

Räkna inte med att jag kommer vara konsekvent men jag ska försöka få upp en ny sommarhit varje dag.

Och dagens blir:

Jack Peñate – Tonight’s Today

varsågoda!

read comments (0)

Ibland blir man galet glatt förvånad över Försäkringskassan. Den här gången hade jag klantat mig men tydligen gjorde inte det något för jag får mina pengar ändå. Wihiii!!

read comments (0)

Väldigt ofta är jag ganska tråkig. Så därför uppdateras inte bloggen under dessa tråkstunder. Men det är väl ingen som lider av.

Jag är lite deppig, grå och tråkig. Jag skulle vilja vara Miss Sunshine men det går liksom inte.

Vad göra?

read comments (0)

Idag lämnade vi av Elvira på dagis och åkte sedan med pappa till Linköping. Andra strålningen. Första gick bra och det gjorde även andra. Än så länge är det lugnt på biverkningsfronten och jag hoppas att det får vara det ett tag till. Imorgon far han dit ensam igen och på torsdag får han sin första dos med cellgifter. Även den dagen får han åka ensam. jag har erbjudit mitt sällskap men det verkar inte bli så att jag ska följa med.

I vilket fall så följde jag med pappa in på onkologen idag. Stort nybyggt hus. På strålningsavdelningen, även kallat strålet, satt det ett par stycken i väntrummet. Det kändes så konstigt att veta att hälften av alla (de flesta har sällskap) är väldigt sjuka. Själva bygget är oxå konstigt för man får inte den där sjukhuskänslan som annars infinner sig ganska snabbt på ett sjukhus. Näe, tvärtom så känner man sig ganska lugn. Dessutom går alla sköterskor och ler på en på ett aningens tryggt vis. Väldigt lustigt men samtidigt väldigt skönt. Pappa verkar vara i trygga goda händer. Jag hade velat följa med in och se på när han strålades men pappa sa ifrån. Han tyckte att det var för läskigt för mig. Han ångrade sig nog sedan när han kom på att jag kunde tagit lite bilder. Han dokumenterar nämligen allt nu. Men jag ska göra det någon anna gång istället.

Nu vaknade visst Elvira…måste sluta.

read comments (0)

Elvira pekar på kamelerna och ropar: ”dinnosaujej!”

read comments (0)

Okej, jag har köpt något som VERKLIGEN INTE är jag. Ett par skor med 10 cm hög klack! Skitsnygga, men inte på mig. Haha kan ni föreställa er mig och jimmy bredvid varandra med dom skorna. Jag 1,80 och han 1,70. Hahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahaaaaaa

read comments (0)

Jag känner mig maktlös. Det är ingen trevlig känsla för en person med ett otroligt kontrollbehov. En person som nästan fobiskt avskyr att må illa och kräkas, av den enkla anledningen att jag då inte kan styra min kropp. Tragiskt nog handlar det inte om mig den här gången och det gör mig otroligt ledsen och arg. Jag skulle hellre ta på mig allt om bara mina nära får vara hela och friska.

På måndag får pappa första strålningsdosen. 1 av 35. Strålning som kommer göra honom dålig men frisk. Jag har ingen kontroll över vad som kommer hända. Inget att säga till om. Jag kan varken tjata eller gnälla för ingenting jag gör kan påverka. Förutom mina knäppta händer. Och jag kan lova att dom är knäppta. Hela tiden, dygnet runt.

read comments (1)

Idag när vi for till landet grabbade jag tag i en cd-skiva från vår cd-låda. Det blev The Strokes första, Is This It från 2001. Tänk att jag glömt den gamla godingen. Jag satt och diggade hela vägen.

När jag satte på radion på vägen hem spelades ännu en gammal goding. The Foo Fighters, Best of you.

På något sätt kände jag mig aningens yngre igen, och det var trevligt.

read comments (0)

För en stund sedan knäppte jag på kanal 2 (rim, haha). Där visades en konsert från Sevilla från 1992. Jag tror att innehållet var något i stil med världen bästa gitarrister, men jag vet inte riktigt. I vilket fall så slog det mig hur gammal jag har blivit. För mig känns året 1992 ungefär som igår. Jag var tio år, kär i alla killar och spelade fotboll på rasterna. Jag tyckte om att gå på klassdisco och min bästa låt just detta år var nog Diamonds and pearls med Prince & The New Power Generation eller varför inte avslöja det pinsamma, Mauro Scocco med låten Till dom ensamma. Ja jag vet…nörd. Vad jag vill komma fram till är i alla fall att jag minns detta så tydligt trots att det är, hör och häpna, 17!!! år sedan.

Och när jag fortsätter titta på den där konserten så känner jag hur en klump sakta men säkert börja fylla magen och jag känner mig lätt illamående, på gränsen till åksjuk. Såg man ut sådär 1992? Hade alla killar långt hår, oversized skjortor, tajta brallisar med hög midja och kängor a la Dr Martens? Tyckte jag verkligen att Extremes hit More than words var sådär bra? Men framför allt, skämdes ingen 1992? I kören såg jag det märkligaste. Tre personer, en jätteglad askblond puffluggstjej, en lockig med spännen på vardera sida av huvudet, ni vet sådär så håret blir lite uppuffat bakom öronen och så en man….en medelålders tunnhårig man med glasögon som jag svär kunde ha varit han chefen för Tv4, vad han nu heter JO, Jan Scherman. Kan ni tänka er Jan Scherman stå och köra bakom, låt oss säga någon så häftig som Britney Spears? Det skulle liksom aldrig hända idag. Frågan är bara om det var bättre förr när man kunde se ut som Jan Scherman och ändå få ett jobb bakom en stor artist eller är det kanske bättre idag när inte ens Nanna får synas bakom E-type.

Jag har kommit ifrån ämnet lite känner jag. Illamåendet. 17 år av mitt liv har flugit förbi. Svindlande. Jag har inte ens reflekterat över att jag blivit 17 år äldre. Skrämmande.

Godnatt.

read comments (0)

Elvira är på landet med mormor och morfar. Jag sknar henne så att det värker. Det är helt sjukt hur den lilla människan kan framkalla ett sådant beroende.

Stella ligger och sussar i sin säng med tummen i munnen. Jag har fått ett tumbarn och jag tycker det är hur gulligt som helst!

Bobo öppnade precis påsen med ostbågar och sitter nu i soffan och mumsar samtidigt som sommarkrysset ekar i lägenheten. Det låter mysigt, jag ska snart göra honom sällskap.

Jag själv har ont i ryggen. Jag ksiter iofs i det för min mor har ryggskott och det måste ju vara hundra gånger värre så varför klaga.

Nu går jag. Puss

read comments (0)