Vår lilla lilla Stella-Marie Asklund blir idag 1 år!
Skrämmande vad fort tiden går.
Läs kommentarer (2)update
Skrivet av Frida Asklund i Nya erfarenheter
Veckan som gått har varit mycket bra. Jag håller på att lära känna arbetsplatsen och alla lokaler och personal, rutiner och regler. Pust, det tar lång tid att komma in i en inarbetad värld. Eleverna är det lättaste i skolvärlden, att lära känna alltså. Men det finns hur mycket rutiner som helst runt om en elev. Nåja, jag lär mig ganska snabbt.
Men oh vilken kall skola. Enda dagen jag inte frusit hade jag laddat upp med två tröjor och två stickade tröjor och det funkade ganska bra.
Det är väldigt roligt att jobba iaf. Det är sådan skillnad på att gå till ett jobb som man känner att man kommer trivas på och ett jobb som man bara har för att få en lön. Telia var rena pinan jämfört med det här. Där kan vi snacka om daglig ångest. Nu har jag ingen ångest alls och det är rätt ovanligt för att vara mig.
Nu ska jag ta kväller, vi hörs!
Kall
Skrivet av Frida Asklund i Underbara dagar
Man kan väl lugnt säga att den här veckan bjudit på båda det ena och det andra.
Det började iofs förra torsdagen när Elvira blev kräksjuk. Vi andra klarade oss, trodde vi! Ett par dagar senare blir Jimmy kräksjuk! Pust och stön. Och efter ytterligare ett par dagar, efter ett födelsedagskalas, är ytterligare 7 personer i släkten kräksjuka. Nu återstår bara Stella, jag, mamma och pappa. Och jag börjar nytt jobb imorgon! Det här gör mig mer än galen. För det första är jag fobiskt rädd för magsjukdomar, så rädd att jag hittills inte vågat äta något eftersom maten kanske gör mig sjuk. Det har lett till -2kg på vågen och att jag nästan svimmar när jag böjer mig hastigt. För det andra, och det som nästan är värst i det här fallet, börjar jag ju som sagt jobba imorgon och jag är livrädd att behöva sjukskriva mig första dagen eller ännu värre, bli sjuk under skoltid! Det här är rena döden och jag hoppas hela tiden att någon ska ta mig härifrån och rädda mig, trösta mig och säga att allt kommer bli bra. Men det är ingen som gör det. För magsjukan kommer nog från djävulen, och han är riktigt listig och ond han.
en rubrik ja…hmm
Skrivet av Frida Asklund i Underbara dagar
Kan fortfarande inte förstå. Och kan ni förstå att bloggen måste bli mindre personlig nu? Jarå, det måste den verkligen.
Och glöm inte kolla in länken: Till Vildingarnas land En fantastisk barnbok som blivit film med hjälp av Spike Jonez.
Plötsligt händer det
Skrivet av Frida Asklund i Underbara dagar
Bild: Fiona Hewitt
Kan man tänka sig. Jag, Frida Helena Asklund, har gått och skaffat mig ett arbete. Ett RIKTIGT arbete där man tjänar pengar. Och eftersom jag är utbildad så blir det säkert ingen skitlön heller. Det känns så underbart så att jag vill nypa mig hela tiden. Kan inte riktigt tro att det är sant!
Jag ska alltså jobba på en F-6 skolan i Norrköping. Jag kommer ha delat mentorskap i en 5-6a på ca 28 elever. Jag kommer alltså att undervisa i alla ämnen (utom idrott, slöjd och musik) tillsammans med en kollega (fatta, kollega!).
Anledningen till att jag fick jobbet var…slump.
Jag skulle bara bevisa för Jimmy att det inte alls var så svårt att lyfta telefonen och ringa ett ”jobbigt” samtal. Jag hade ju fått pepp av Sofia och Helena som tyckte att jag absolut MÅSTE ringa. Jag HATAR att ringa. Jag ringer inte ens till folk jag känner. Skickar hellre iväg ett tråkigt sms.
Men jag gjorde det iaf, ringde alltså.
- Ja det är *******
- Ehhh, hej mitt namn är Frida Asklund och jag ringer för att jag har sökt ett jobb hos er och nu undrar jag om min ansökan kommit fram?
- Jaha? Vaddå för jobb, vad menar du nu?
- Ehhh alltså det som fanns utlagt på arbetsförmedlingens hemsida.
- Ja just det…ehh ja folk har reagerat lite konstigt över vår konstiga annons.
- Jaha?
- Är du lärare?
- Ja
……….
- Nej jag har inte fått din ansökan……..blabla…..skickat till fel adress? bla bla…..Men vi kan väl göra så att du kan komma förbi skolan lite informellt imorgon halv tre?
- JAAAA
…..
Jag så började det. och det slutade med en anställning. Känns som jag vunnit på lotto faktiskt. Jag menar, plötsligt händer det, hur stor är chansen?
Tack Helena och Sofia.
Wihiiiii
Skrivet av Frida Asklund i Underbara dagar
Dagens hyllning
Skrivet av Frida Asklund i Dagens
Tack Sam
Skrivet av Frida Asklund i Veckans tips
Jag är så tacksam över att jag har fått två friska barn som är det absolut bästa som hänt mig, att jag har en frisk man som troligtvis skulle göra allt för mig och jag för honom och jag tacksam över att vara frisk själv. Jag är tacksam över att min mamma är den underbaraste mamman på jorden och hon oxå är frisk och för att min pappa är starkast i världen som klarade cancerskiten. Jag är tacksam över att ha en oerhört omtänksam syster som betyder hur mycket som helst för mig. Jag är tacksam över att hon hittat någon som behandlar henne bäst. Jag är tacksam över den finaste släkten man kan tänka sig. Finns inget bättre än att vara med dom.
Ibland glömmer jag hur mycket jag har att vara tacksam över. Snälla påminn mig när jag gnäller över småsaker.
Oj, ni skulle höra vad det låter här när Stella ska somna. Uj uj, inga öronproppar i världen skulle vara bra nog för att stänga ute den rösten. Och det är ingen idé att stå där och trösta för då ger hon sig ALDRIG. Det är bara att låta henne hålla på så slutar hon efter ett par minuter, men de minutrarna är verkligen en pina.
Nåja. Nog om gråt och skrik. Elvira har ju varit magsjuk. Två dagar efter började hon klaga på magont och hon gick omkring här och gnällde och drack en massa vatten. Tillslut googlade jag lite på vinterkräksjukan och kom fram till att barn inte bör ha ont i magen så jag ringde sjukvårdsrådgivningen. För första gången rekommenderade dom INTE alvedon och då blev jag verkligen orolig. Hon velade fram och tillbaka och sa tillslut åt oss att åka till akuten. Shit! Så det gjorde vi.
Där satt vi sedan i ett par timmar och glodde och sov lite. De klämde lite, tog ett blodprov och ett stick i fingret och sedan fick vi åka hem. Akuten slutar aldrig att förvåna mig. Hade de inte kunnat låta ett litet barn gå före männen med stukade tummar liksom?? Hade de inte kunnat ta det där blodprovet direkt istället för att låta oss vänta i fyra timmar?
Alla springer ju ändå bara runt med massa papper i nävarna och ser upptagna ut. Måste de ha det där sjuka kösystemet de har. Avverka det som går snabbt först! De andra blir ju ändå kvar.
Ja ja.
Nu ar jag iaf lagt barnen. Stella verkar ha somnat och Elvira tittar på Alfons Åberg. Mysigt. Jag älskade Alfons Åberg när jag var liten. Fast mest älskade jag Bill och Bolla. Men den är så svår att få tag på. Boken ska jag iaf köpa till henne i födelsedagspresent någon gång.
puss
ps. den här dagen har varit superlång och skittråkig!!